franparistillarvidsjaur

Jag har skrivit brev. Fyra stycken, två som bestämt kommer att skickas. Två som jag ej vet något beslut om än. Jag har ätit vegetarisk lunch och dricker nu kaffet. Jag blev alldeles varm i själen när jag kom att tänka på att jag är vid liv och lever.

My words will be alright. My words will be your light.

Ibland tänker jag på vilken musik som ska spelas på min begravning även om jag inte alls planerar att dö, kanske är jag knäpp, men jag tror att jag ej är ensam om det. Förut trodde jag att det var det som skulle krävas för att vissa mäniskor skulle inse och förstå, säga förlåt, till sigsjälva för allt det gjort. När man talar men ingen lyssnar på dina ord, då är du ingeting.

Idag är jag lycklig, men fortfarande tänker jag på vilken sång det ska vara. Sången som kommer förklara allt.

Jag har gott kaffe som väntar, med soyamjölk.P läser och jag ska sy. Syyyyyyyy för mina sinnen.


Peace

Det vilar strålande solsken på byggnaden snett mitt emot, första kortet på denna vy jag någonsin såg, var utan sol och påminde om Bagdad. Jag ser nu utsikten i verklighet, den är något sliten och trasig, men det är höst här och livet i allt verkar försvinna. Sommaren och våren är här helt fantastiska.

Behovet av att uttrycka sig tycks ibland nästan försvinna helt, åtminstonde förmågan att forma ord och meningar, det har inte hänt särskilt ofta förr. Kanske tar andra kreativa skapanden över. Får mig nästan att ifrågasätta min kärlek för skriften, man måste andas och sukta efter nya ord, meningar och känslotillstånd för vara än äkta "writer". Eller?

En vän sa till mig när vi var ute och gick att jag alltid lägger detaljer på minnen, sådant som jag ser. Hon sa "Jag skulle aldrig tänka på att det var en spricka i muren just där eller att det bara fanns ett grönt grästrå bland fem bruna". Jag har nog lärt mig att leta tecken, att lyssna spänt och att analysera. Oftast letar jag inte längre när jag ute och vandrar, det bara sugs till mig. Men talar vi om människor och möten så kommer min radaravläsare fram. Min teori är att den finns med från barndomen, när man letade tecken efter alkohol i någons ansikte och beteende samt den spända hörseln  är man lystrade efter bråk, oj ursäkta "diskussioner" i vuxenspråk.

Kanske är det bra med aktivt sinne, i skriven form låter det ju som det åtminstonde. Men liksom överaktivt, kanske därför all inspiration kommer till mig som regnet om hösten. Ibland blir det bara nästa för mycket med denna förmåga, men bara när den påminner om förr.

Jeudisoul

Den yttre världen, alltså internetvärlden, kan enbart nås från vårat öppna fönster. Det är kallt och jävligt men snart är det jul. Länge sedan jag skrev någonting långt och vettigt men syr jag istället. Lägger mönster och frågar mig hur.

Invirad i virkad filt är det bara småkallt, ingen snö eller så, men regn och rusk var man än går. Rimmet kommer tillbaka, vet ej om jag tycker om det eller ej.

2 veckor och 2 dagar kvar, sen får man se snön!

numero 4 äro strax klar.

Ska på på biblioteket.

Huvudet dunkar. Gråta gör ont även dagen efter. Jobbat hela dagen idag, P har assisterad. Åh allt jag vill är att sy och nu har det gått hla två dagar sedan, ej acceptabelt. Jag bryter ihop utan maskinen, imorgon möts vi igen.

Jag är kissnödig. Det är faktum. Jag känner mig även lite som Rita i Educating Rita, inför all den svenska gramatiken jag kommer behöva möta, lära mig och så bemästra. Till slut. En vacker dag, en som kommer snart. Samma med engelskan och franskan så till sist. Sist och sist. Vi ser väl. Vil man bli modejournalist på riktigt så måste man bemästra mycket, där av sina talanger och kunskaper. Hungern är fortfarande ett faktum det med, hungern efter lärdom. Jag är en vampyr, men istället för blod behöver jag kunskap för att kunna leva andas och älska mig själv.

Love.


Jeudisoul Vildhjärta

Hey, give some fine fabric, fine or not fine. Something to sew. Something to give me life. Keep me on this track, cauuuuuse it's so good!


Lycka kommer i tyg, nålade kreationer och en upplaga VOGUE med ännu olästa blad.



Jeudisoul

Vart ska nästa vingslag ta mig, ni vet det där när man just lärt sig flyga och allt är fortfarande nytt och lite skrämmande men så spännande på samma gång. Paris och Eiffeltornet. Mina naglar är alldeles för långa för att forma ord på detta tangentbord. Sytt och synat ord och sömmar. Imorgon blir det musique.

Jeudisoul

Vad gör man när själen skriker, efter mer, kanske inte något annat, men något nytt!....?

Trouble...
Trouble, trouble, trouble, trouble
Trouble been doggin' my soul since the day I was born
Worry...
Worry, worry, worry, worry
Worry just will not seem to leave my mind alone
We'll I've been...
saved by a woman
I've been...
saved by a woman
I've been...
saved by a woman
She won't let me go
She won't let me go now
She won't let me go
She won't let me go now

That Woman is me



Jeudisoul Vildhjärta


Ge mig en vrå, en liten lya i Paris. Bland smutsen och konsten, och jag ska resa mig, ända upp, på bägge benen ska jag stå.
Omfamna världen, som aldrig förr. Som Aldrig förr. Och för alltid.

vandrat förbi och så hunnit bli november. För en vecka sedan så njöt vi av tapas och sangria och firade kärleken. Jag har jobbat, tagit mig till nivå två till och med. Ja, jag saknar saker, männskor. Moster, mamma och lillebror. Bella, Maja, Elisa, Anja, Per, Jonathan och alla de andra. Åh. Min axel värker lite, syr alldeles alldeles underbart för mycket, men alltid för lite. Sett tio avsnitt av en gammal serie medans maskinen gått varm, finns ingenstans jag hellre befinner mig än vid symaskinen. Och de har fått mitt brev, så nu väntar jag mest på att få veta hur det hela går, framåt jul, vilka kurser och så.



Love, särskilt till dig moster, då du inte anar hur mycket ja tänk på dig då å då. Och Danne.