Educating Rita, Educating Linn.

"I see him lookin' at me sometimes, an' I know what he's thinkin', I do y' know, he's wonderin' where the girl that he married has gone to. He even brings me presents sometimes, hopin' that the presents'll make her come back. But she can't, because she's gone, an' I've taken her place."


Jag känner igen mig i Rita. Jag saknar böckerna, skolan, det eviga eviga aldrig upphörande lärandet. Visst lär livet mig en hel del och har gjort, så även. Men jag längtar efter skolböcker och kapitel efter kapitel och oändliga sidor. Jag har alltid velat veta mer, som om jag aldrig får nog. Jag hamstar information och fina ord. Fula ord är ingen mening att tala om då de inte säger mycket om någonting alls. Ge mig prosan och poesin, ge mig en newcastle och en kopp bläck, and I'll write you a story you won't forget.


Snoren rinner, men det är tyst nu. Nånstans spelar en ung man guitarr. Men det är inget som stör.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0