He ä va som gills som räknas

Fortfarande snorig. Snorunge. Har alltid Hatat det ordet. Kanske för att det i mina öron är något utav ett skällsord. Som man gör bäst i att glömma och gå vidare ifrån. Ser med spänning fram emot böcker och så ännu mera, flera, vackra och åh-så-mycket-sägande böcker (motsatsen till intetsägande i min ordbok). På andra sidan, mitt emot ärdet ljust i fönstren, inte alla lyser men en handfull ungefär. Lingonsylt, älgformade makaroner, galgar och ljus - gåvor från IKEA. Modemagasin och snus. Jammin' här hemma innan flocken försvann ut i natten. En dansare, en sydafrikan, en långhårig skäggig karl, en med sprillans nya skor, en liten en, en lång och miljömedveten en, en drömmare och så en min - han den för kvällen lustige. Klockan har tagit ett steg tillbaka och vi har en till timma kvar innan nästa kan nås. Och här sitter jag, men önskar jag låg, då mina knän tas kål på. Vill som sova men har ej ro nog att göratt'. Men bör kanske trotsat'. Waiting for my rocket to come.

Kollar tyg och sådant'. Tänk ju som på karriärn'. Nä nu ger jag mig, dags för sömn, ellr någe'.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0