Flightless bird
Två hårdmackor med lite smör och en och en halv ostskiva på vardera brungräddat bröd, det väcker minnen blandat med mättnad. P gjorde alltid kvällsmackor till mig när vi bodde här tidigare, jag minns det så väl, men hans mackor hade kärlek som pålägg förutom ost.
Have I found you?
Flightless bird
Jealous, weeping
Or lost you?
Längs de där landsvägarna idag gjorde diverse tankar besök, de har blivit frekventa besökare, kanske blir de stammisar snart. This dusty old road of mine, where I ain't missing you at all, from time to time. Vildhästarna är tillbaka, gatorna i New York och nu även tropisk hetta och sandstränder. Jag ser mig själv genom mannen med kameraobjektivet och jag ler och ser lycklig ut. Jag befinner mig långt ifrån allt detta, hela sinneslaget, luft under vingarna med känslor som ej går att tyda. Ingen GPS kan hitta mig, ingen psykolog kan räkna ut min personlighet och ingen läkare kan avgöra mitt tillstånd.
Är det för att allt händer just nu, elden härjar snart och ingenting är längre kol och aska? Är det så att denna playlist målar upp och suddar ut, men inte längre jämnar ut? Eller är det så att jag tagit djupt andetag och kliver ur detta, lämnar även dem som jag inte alls trodde hade ett finger med i spelet. Eller är jag här nu, där jag sakta och för fort inser utifrån magkänslan att det är över, att det inte behöver sluta i våldsam plågsam hjärtesorgtortyr utan kanske bara vara en del av livet och gå vidare?
Jag har nog till och från, nej ärligt talat, jag har alltid sökt något, vad, ja det kan jag inte svara på. Jag är bara rädd att det som är nu och varit inte är det, om ens i närheten? Eller är det bara musikens melankoli som nu talar genom mina fingrar och vidare till tangentbordet och så till världen, tillbaka till sinnet och tillbaka i texter och musik. My mind is a deep djungle, still I can see the sky.
Det är en beskrivning som nyss blivit till, föreställ dig att du står vid en trevägskorsning, du står på den ena vägen, på den andra kommer sommar och på den tredje kommer vinter. Två starka, vitt skilda fenomen närmar sig varann. Vad händer och vart är du i allt detta, det enda du kan göra är att se på. Så skulle jag förklara känslorna inom mig, en kommande krock, en sammanslagning, en gemenskap? Vad händer när dessa möts? Och nej det blir inte vår eller höst, detta är av mig en beskriving utifrån mitt sätt att jämföra och visualisera situationer för att förstå.
So, she took her love, and put it around herself, then she walked out the door and never came back. One day, one day she might. She is someone, something you'r lucky if you get to love, cause she's been a wounded bird but now she can fly.
Yes, and her name is and will forever be Jeudisoul.
Have I found you?
Flightless bird
Jealous, weeping
Or lost you?
Längs de där landsvägarna idag gjorde diverse tankar besök, de har blivit frekventa besökare, kanske blir de stammisar snart. This dusty old road of mine, where I ain't missing you at all, from time to time. Vildhästarna är tillbaka, gatorna i New York och nu även tropisk hetta och sandstränder. Jag ser mig själv genom mannen med kameraobjektivet och jag ler och ser lycklig ut. Jag befinner mig långt ifrån allt detta, hela sinneslaget, luft under vingarna med känslor som ej går att tyda. Ingen GPS kan hitta mig, ingen psykolog kan räkna ut min personlighet och ingen läkare kan avgöra mitt tillstånd.
Är det för att allt händer just nu, elden härjar snart och ingenting är längre kol och aska? Är det så att denna playlist målar upp och suddar ut, men inte längre jämnar ut? Eller är det så att jag tagit djupt andetag och kliver ur detta, lämnar även dem som jag inte alls trodde hade ett finger med i spelet. Eller är jag här nu, där jag sakta och för fort inser utifrån magkänslan att det är över, att det inte behöver sluta i våldsam plågsam hjärtesorgtortyr utan kanske bara vara en del av livet och gå vidare?
Jag har nog till och från, nej ärligt talat, jag har alltid sökt något, vad, ja det kan jag inte svara på. Jag är bara rädd att det som är nu och varit inte är det, om ens i närheten? Eller är det bara musikens melankoli som nu talar genom mina fingrar och vidare till tangentbordet och så till världen, tillbaka till sinnet och tillbaka i texter och musik. My mind is a deep djungle, still I can see the sky.
Det är en beskrivning som nyss blivit till, föreställ dig att du står vid en trevägskorsning, du står på den ena vägen, på den andra kommer sommar och på den tredje kommer vinter. Två starka, vitt skilda fenomen närmar sig varann. Vad händer och vart är du i allt detta, det enda du kan göra är att se på. Så skulle jag förklara känslorna inom mig, en kommande krock, en sammanslagning, en gemenskap? Vad händer när dessa möts? Och nej det blir inte vår eller höst, detta är av mig en beskriving utifrån mitt sätt att jämföra och visualisera situationer för att förstå.
So, she took her love, and put it around herself, then she walked out the door and never came back. One day, one day she might. She is someone, something you'r lucky if you get to love, cause she's been a wounded bird but now she can fly.
Yes, and her name is and will forever be Jeudisoul.
Kommentarer
Trackback
