Nästan som en vindsvåning och jag är poeten med trasiga tights
I ett rum på en övervåning, med snedtak och lantlig känsla. Ett tillfälligt hem, ett hus med kärlek som grund. Kaffet har även det sin tillfälliga bostad, i en kopp med stjärnor på.
Jag älskar en man som bor över havet, han bor med sin guitarr. Han älskar sitt liv, han har inga pengar men han har hopp, en kreativ och ständigt flödande ådra. Jag älskar honom för det.
Kärlek, ordet är som ett svart hål i rymden, det tar aldrig slut, man sugs in och kommer nog aldrig riktigt ut.
Jag älskar en man som bor över havet, han bor med sin guitarr. Han älskar sitt liv, han har inga pengar men han har hopp, en kreativ och ständigt flödande ådra. Jag älskar honom för det.
Kärlek, ordet är som ett svart hål i rymden, det tar aldrig slut, man sugs in och kommer nog aldrig riktigt ut.
Kommentarer
Trackback
