franparistillarvidsjaur

Chips ur prasslig påse. Men jag menar, chips. Sedan när har jag börjat luta åt det hållet? Har jag helt gåt miste om den utveckling, eller explosionsartade intresse? En fin dag idag, småstad i storstad och mycket fina kreationer. Gott kaffe och smörgås. Svamp & vitlök. Ett efterlängtat armband så äntligen funnet.

Hårdmackor med smör, cremé cheese och kokt ägg, ögonblick av mättnad och total njutning. Ska ordna med en mängd roliga saker idag. Börja med det blåa. Promenera och prata. Städa lite och så det blåa igen. Kolla lite nyheter från min finaste nyhetsbyrå, the world of fashion. Klyschan alltså. Väntar på paket med en hel massa saker inuti, kom, kom, kom. Det kom inte idag. Men jag är glad ändå.

injection and oreo cookies. what a day

Jag letar efter mycket. Men mest av allt vill jag upptäcka och finna. Jag gillar ändå letandet, för då är själva hittandet belöningen efter letandet. Har ätit god pasta, god sallad och god pesto. Tre goda ting. Sett talangtävling och hästdramaserie. Kvällsnackar lite med min fina Skye. Imorgon blir det kreativa vindar och hav bortom horisonten.

Coco before Chanel, vilken fröjd för ögat, själen och sinnet att se fram emot i det stundande höstmörkret.

Jag tycker om hösten, vilken klyschig mening och så årstidsorienterad och rätt. Jag ählskaar hösten, för att lägga lite mer betoning på det hela, och verkligen visa hur mycket jag gillaren´.

Saknar att dela säng med P, även om det bara är för en natt, så känns det ändå tomt.

Tänker vilken lycklig kvinna jag är egentligen. Jag har luft i mina lungor även fast det inte alltid känns så, så andas jag ju ändå. Jag har kärlek och oftast som mest respekt. Åtminstonde börjar jag få mer och mer respekt för mig själv. Idag och ikväll blir det blått och stentvättat, kan inte säga mer än så, för då kanske ni skulle komma att förstå. Det är ännu en hemlighet jag vill hålla på. Kavajen breve och magen äro mätt. Sökt två - tre jobb och fixat saker lite lätt.

En hel tygkasse väntar på mig, full av saker som behöver bli en grej, kreativ anda inuti en liten tjej.

"It looks like she's wearing monkishoes and a stella shirt"


Probably. Possible. Maybe.

Ringarna sitter där de sitter. På vänster, utan några som helst bekymmer. Bekymmersfri ringplacering. Ej så bekymmersfri annars eller helt. Igår möttes vi i Pavillionpark jag och P, satt och låg på gräset. Jag sa att jag är less på alltid vara så organiserad, att jag aldrig vart arbetslös eller sysslolös. Jag vill också leva på linan men utan att falla handlöst ner i ett helvete utan ände. All you need is love. Egentligen. Borde det bara vara så enkelt.

Skulle du definera lycka som strösslet på vaniljglass eller kanske ett fynd i secondhandaffärn eller kanske bara små ögonblick som glittrar av guldstoft, sådant där som bara är, ÄR. Så mycket mer än någonting man överhuvudtaget ens kan ta på. Små partiklar av lyckodust, tänk tingeling. Din egen personliga tingeling flyger omkring som lyckan itself.

Ja, så måste det vara.

Av oss sex människor i kollektivet är jag ensam vid matbordet denna morgon. Det luktar lite sopor. Men jag har kaffe och min fina förmåga som jag håller på att utveckla: slappna av. Det värmde gott med ett samtal från min kära älskade moster. Min liteutav en idol, skulle man kunna säga. Hon är cool, tuff och har ett stort hjärta. Hon har även ett par riktiga vintage solglasögon. Jag hade tänkt länge att jag skulle köpa en hatt, men nu har jag lagt det på hyllan. Haha.

Snart kommer min limo, min vän som hämtar mig och tar mig till kreativ atmosfär.

En helt fantastisk fin sak är att jag fått en ny vän, flera vänner faktiskt. Men en sådan där alldeles speciell. Vi är så lika att småsaker är givet att stämma. Jag gillar det skarpt. Och vi har hittat ett gömt café på en bakgata i stan.

Två ringar på vänstra handen, mönstrad chiffong runt handleden och gammelrosa med nättights. Jellysnakes och billig öl. Soulsearching på högsta nivå och volym.

Standing at the sundown laughing. I will never forget. Come rescue me, or not. I am happy now. Shame you'r not.

Jeudisoul

Kaffe i fönstret, ägg och gurkmackor. Mer lön än väntat gör att man överlever några månader till. Har lite kreativa planer som jag spånar på. Saknar min kära mosters kommentarer då och nu. Handlade mat igår, så vi klarar oss några veckor om inte mer till och med.

Vart börjar man när man är mitt i? När nervositet och nyfikenhet blandas och ger liv till någonting helt sjukt, fysisk nedstämdhet, men tack jo tack det är bra, förresten hur äre själv? Ska rita på ännu en denim, får se om det tar mig nånvart. Vore jävligt kul i sådanfall för att...det skulle inleda något bra, tror jag. Kom vidare från första intervjun idag, känner mig som som gullefjun, ja ett nödrim slank in.









Jeudisoul

Ska sova, strax. Skrivit fyra brev, för hand. Ja. Intervju imorgon.

Började dagen med att steka pannkakor tillsammans med en av mina kollektivvänner. De blev i två olika storlekar samt några tjocka och några tunna, men naggande goda. Promenad med ärenden, svampsoppa för överkomlig slant och tillbaka hemma. Californication lockar med bittra och sarkastiska kommentarer men med gömd hopp om kärlek. Dusch för att bli en ny männska, igen.

Jag kollar Cobra Snake och fågeln i skyn som cirkulerar på en udda höjd. Var på stan och filmade samt vandrade igår, stötte på en pirat och fick en silverring som är vacker som få. Den är vintage och lite sne, men passar perfekt på mitt finger så. Rimmet äro numer en viktig ingrediens, kanske ska fortsätta så. Ska börja bygga, måste skissa och rita lite mer först bara. Snart kommer regn tror jag. Svar Ja.

På tisdag kanske det kommer lite kärlek till mig, kärleken man nästan kan lita på mer än mänsklig sådan. Inspirationen som alla nyheter och bilder ger, modereportage och fina underbara illustrationer och artiklar. Internet kommer på tisdag. Jag har en intervju på tisdag. Någonting annat händer kanske även på tisdag, bara för att, det är tisdag liksom. Jag har lärt mig mycket under mina tjugotre år, den kärlek man ger till sig själv är den mest villkorslösa. För att ge migsjälv kärlek måste jag ha inspiration, för att få inspiration behöver jag egentligen inte så värst mycket, beroendes på vad jag vill uppnå och vilka höjder jag vill klättra på. Ni förstår ibland är det svårt, att leva emellan ensamhet och gråt. Mellan väntan och längtan. Mellan ord och handlingar. Jag är i en fas i livet där jag nästintill inget förstår, samtidigt som jag bygger min egna vrå. Jag har lärt mig att jag är den enda jag kan lita på, att vara snäll är inte alltid den bästa gåvan man kan låta någon få. Vad vill du då? Den ständiga frågan då allt vänts in och ut och allt man kan göra är att hänga på. Ja, vad vill jag då? Vilken jävla fråga att svara på. Fylla mig själv med kärlek och lycka eftersom ingen annan klarat av det uppdraget på miljontals år. Kanske är jag en gåta, en mystisk vers eller kanske bara en skadad unge som livet brännmärkt.

Vem klarar av en sån som jag, hur lyckas jag ge alla andra vad de vill ha. När det så blir dags att ge migsjälv finns inget kvar, allt är borta, slut och tömt. Vem är tjuven, jag frågar, vem är vem?

Tiden gör att man går vidare, minnena finns alltid kvar, särskilt eftersom de format både du och jag. Vi föds som ett tomt blad som sedan ska ritas på. Vissa har inga pennor men det blir bra ändå, andra har målarfärg och akvarell men lyckas inte ändå. Man avgörs visst av de man växer upp intill, man lär sig livet utifrån vad man är given. Ibland tänker jag bara, ge mig kniven. Hålla käft och nicka glatt, jag är less på att alltid försöka komma ifatt. När är det min tur, nu? Man skapar sitt eget öde och bygger sitt liv. Man vill ge till dem man älskar och samtidigt vara fri. Men när man som ensam kämpar för något som man borde ge tid, är det plötsligt inte lika roligt när man stannar upp och ingen står bredvid. Vad har man rätt att begära, av sina nära och kära, de som säger sig älska en till döds, men kanske aldrig riktigt funnits dära. Less på att vänta, less på att tänka, less på att låtsas om och inget vara.

Ingenting är numer som det brukade vara.

Lim på fingrarna, kreativ atmosfär och höstkyla varvat med septembersol. Fantiserar, planerar och drömmer. Så allt är väl som vanligt fast så mycket mer, levande. Hösten är min tid på året, jag vaknar. Benen i kors på den uppblåsbara temporära (?) sängen, det är svårt att sitta i en nyttig position för ryggen när man skriver. Skriver i sammanlagt tre böcker och ett flertal dokument på min kära mac, förutom bloggen då. Skulle man kunna överväga idén att kalla mig beroende, skriv beroende. Jag missbrukar inte ord och meningar, men jag behöver få dem ur mig var eviga dag, annars vet jag inte vad, kaos, tror jag det stavas.

Lånade en bok igår, en klassiker, hade tänkt få lite inspiration till bra skrivsätt på engelska, vilket lär behövas då en personlig skrivstil ska börja byggas. Alexander Wang vårsäsong 2010 tar andetag och ögonblick till högre modehöjder och kreativa himlar. Vilken sanslös & sagolik modevärld vi lever i. Älskar detaljerna, flätorna, avslöjandet av hud, ögonbrynen och jersey blandat med polyester. Kan det bli bättre?

Biblioteket var bra, jag har alltid varit förälskad i bibliotek. Jag vill ha Belles Bibliotek, som hon får av Odjuret i sagan om de två. Inhandlat hårdbröd och smör. Bläddrat i tidningar och, olalala ting pling plong och taadaaa; min (änsålänge) bästa utgåva av en modetidning har jag idag haft lyckan att hålla i mina händer och läsa. Känslan är svår att beskriva då den ej skulle kunna göras rättvis för hur den i själva verket känns. Klistrat och varit kreativ. Känt och känner mig lycklig, kliar i lungorna lite, kanske är det bara nya luft som behövs. Film ikväll, med öl och snacks. Tända ljus och bäddad säng. P ska till skolan och jag ska promenera, tänka och fundera. Eller kanske inte alls, kanske bara vara och svepas med av allt det vackra och fria runtomkring, vildhästarna finns ju överallt, även här. Förutom varmblodet inuti mig.

På väggen hänger två tavlor, tyg och två väskor. Tänka sig att imorgon ska jag ringa tillbaka till ett företag som vill ha mig på intervju, spänn---andeees. Ja tack.

Idag sov vi länge. Och åt jättemycket frukost, mest gröt. Nu dricker jag kaffe och äter en jellysnake. Vi ska på biblioteket!

Du säger det är omöjligt att ge mig något, för ingen annan än jag vet vad jag vill ha. Ibland undrar jag om du vet någonting om mig, eller om du är för less för att lära dig. På dagen är jag lycklig, på natten, denna natt, en varelse iklädd tårar och fuktig kind. Saknar dem, där hemma, saknar det jag trodde skulle finnas här men som kanske bara är en illusion av någonting annat. Skuggan finns kvar men i ny skepnad. Jag vill inte pressa mig till det yttersta för att känna mig mänsklig. Jag vill ta med mig Mira till en stuga i skogen, dricka varmt, skriva och drömma. När blir jag någonsin fri och vad är det jag verkar förevigt fast i. Svärdet i stenen, är det jag?

Min moster skrev någonting bra, som jag älskade de orden idag, vart är de nu när mörkret fallit och kvar finns bara jag?
Alltid en känslomässig karusell, saker man ska göra, gissa sig till och sen?

Vart är tryggheten?

Livet är rätt fantastiskt här ändå. Blott utan jobb eller skola ännu. Klarar tre hyror i allafall. Men vill mest av allt ha någonting för mig på dagarna. Kanske är det denna tid som jag när jag blir gammal kommer att kalla; min höst av soulsearch. Det har vaknat något inuti mig som sträcker på sig och älskar varje rörelse mot någonting nytt, modejournalistik, mode i mången bemärkelse och massvis med milda vindar av självförtroende & självkänsla.

Mitt i allt som är påväg att hända, spännade saker kan ske och händer förhoppningsvis så smånigom. Ett till språk vore effektivt om drömmen ska kantas av rosor och violer.

Tömt dagens cocacola glas. Duschat och blivit männska igen. På nedervåningen spelas det guitarr och utomhus skrikgråter en unge.

sitter alldeles intill fönstret, det regnar och jag har byggt ett skärmtak till min kära Mac. Lyssnar på musik från countrysidan av stan, om man vill kalla det så nu. Vegetarisk mat mest varjedag, cola med is och citron - det är jag nu.
Vitlöksdofter var eviga dag, det gör mig glad, även fast de ej kommer från vårat kollektiva kök, synd dock. Jag vill ha vitlök varje dag. min rygg är krökt, denna säng är för mjuk och hård på samma gång, sova bör man..gott göra. rim, som vanligt lika kul, haha haha.

Det är inte alltid det mest fagraste att önska något ogjort, i detta fallet handlar det inte om någon elak handlig utan bara ett val jag önskat jag gjort om vart jag hade spenderat dagen, natten och halva morgondagen. Imorgon är en ny dag, behöver ett mindre äventyr för att hålla mig vid liv. Allt hänger på en lina eller ett rep, beror på hur man ser det och hur man väljer att gå till väga. Det är avgörandets tid, öden och det eviga själssökandet. Jag är less på att va likadan och jag behöver de där vingarna tillbaka. Hur vet att man att det man säger, skriver eller agerar slår rot och får en mening som saknar ord.

Sol från sidan, skinnhandskarna vilar bredvid, in case of cold. Kaffet i koppen är tömt, jag her slut i kroppen, men ändå mjuk inuti. Fast ända längst in är jag nog ändå rätt hård och kall eller ät det tvärtom, hur var det nu?

Skulle klivit upp imoser och åkt iväg. Lätt att fråga sig varför nu.

Frasier, one of my old bleoved ones. On tv now and makes my day a bit new and old at the same time.

Went missing for a while, need to sort things out, writing in english cause the last three letters is missing. Today...is gonna be a good day.

Dress me up, give an injection of fashion and flair. Give me some fine wine and nothing but a quiet porch with horses dancing in the sunset storm. Give me more.

Draaama, drama, dramatic. Hello Life if you'r young and undone.

Kaffet. En promenad väntar, innan dess några borstdrag genom håret. Tvätt nu.

Måste skriva, vill skriva, skrivandet måste finnas för att överlevnaden ska bli en lycklig och salig tillvaro. Det är mörkt nu och jackan dras intill kroppen, som för omsluta det som finns ända längst in men som ändå ingen kommer åt. Ett hotellrum i Nw York, någonting att brinna för, ett ämne, någonting fränt, relevant och totalt helt ny och rå media. Inte den som varar just nu. Jag avskyr till och med DN som jag trodde hade guts och ryggrad kvar. Nu är kaffet kallt och mina fingrar lätt frusna. Ännu en natt på en rätt usel madrass och utan täcke stort nog för två, men med all kärlek i världen. Jag tänker ofta hur lycklig jag är över allt jag har, de som jag får äran och lyckan att älska och att älskas av.
Morgon som gav frukost och sedan kreativ jakt och så tända ljus med fördragna gardiner och Pelikanfallet på play. Julia Roberts, Julia Roberts hår, Julia Roberts skratt och charm! Väntar på vän och vidunder, vackra vidunder såsom vildhästar sedda från verandan i södraste södern eller mittersta mitten av staterna. Gungstol och rykande hett kaffe. Morgonstrimmor och milda vindar, en morgon är jag där. Mitt i allt med mannen i mitt liv mycket väl.

Solen, min ledstjärna och vän. Tillsammans med Mac och Solen som sällskap njuter jag av att vara arbetssökande, (detta är bara min andra dag). Mail efter mail, handskrivna brev och små komihåglappar om saker jag nu inte längre minns. Gröt med bär, jag gillar det kollektiva livet. Längesedan jag var såhär lycklig. Känner för att göra någoting kreativt, som att kanske ta en promenad någonstans, men jag trivs så bra i en kreativ vila, denna lilla kojan jag byggt är väldans underbar. Hjärtat får plats och det slår i en helt ny melodi.

the melody of the heart hurt's sometimes.

Sitter på samma ställe som igår, tidig morgon delad med nästan hela huset. Det rullar på. Jag mår oerhört fint i själen. Torsdag idag, jobbhunt, kaffe och någonting kreativt. Vårat sovrum är amazing, jag tror vi aldrig haft det så fint, detta är byggt på budgetmedel till råga på allt, det har det varit innan med, men då har vi varken haft tid, inspiration eller tja jag vet inte vad. Tre månader i staterna om ett år.


that's where you'll find me...

Utomhus, längst uppe på trappan. Ensam hemma. Addresser, ansökningar, jobb allt så typiskt för en hösttermin full av äventyr och ovetande sinnen. Jag är gladare än på länge. Jag är stark, frisk och ung. Frisk luft gör gott, en sann sådan typisk gammelfarmor replik. Tack Agda! Frustrerande med ansökningar ibland, jag vill läsa, lära mig saker och ting om någonting och annat än ingenting alls. Lånekort, ritat med hjärta runtom. Jag älskar bibliotek. Förlora sig själv i en värld av rader, räder och färder. Allt för poesin och rimmets skull. Således ingenting dramatiskt inträffar, den meningen gör mig less. Ta livet med storm, eller med det som finns till hands, du bär själv på ingredienserna till vad som kan bli det bästa någonsin. Nytt rum, ett hem, en mystisk afrikansk mix.

Vilar lite lätt, om man nu kan säga så. Försöker finna något av intresse för framtida dagar. Bruce vilar bredvid, vilken katt. En katt med egen hatt. Ni inser nu tristessen, men den är flyktig, enbart i skrivkramp.

Cold hands, ljusrosa och lilablå himlavalv, vilken vacker kväll. Skye städar och slänger saker samt tar reda på annat. Mörkret smyger sig runt fönstret, inget ont mörker utan bara det vanliga dagliga nu går solen ner och det blir mörkt- mörkret. Packning och prat. Letar reda på saker och ting som ligger utspridda överallt, så är livet för en flyttfågel. Åtminstonde har vingarna växt ut igen på denna lilla starka örnunge.

The Holiday har vi hyrt, den är fin. Väntar på svar om ett par kristallglas från skotska vidder. En näve chips och cocktails kvällen innan. Curly Fries och krokiga byavägar genom den engelska södern. Skriver resumér om mina livserfarenheter och dylikt. Imorgon går färjan, kosen, flyger fågeln, whatever you may call me, till P.

Kaffe. Högar med material. Tröjan som alltid hamnar ut och in. Inredningsplaner. Helg. England.

Läser om grönsaker, på engelska, intressant och lärorikt. Tiden som aupair är över och jag är lättad. Bor hos Skye med familj och blir väl omhändertagen. Vissa människor är helt enkelt fantastiska. Jag tackar högre makter för denna gästvänlighet. Jag ryser dock när jag tänker på tiden som AuPair. Jag är välbehållen nu, fortfarande lite skakad efter att inte kunnat äta på flera dagar, jag håller på att bli människa igen.

Spännande, Förvirrande, Liten på en Stor flygplats, Främmande människor, Fel sida vägen, Flera timmars bilfärd, Fantastisk mat, Fortfarande Främmande, Fint hus, Fina människor, Skön säng, Gråten.

Någonting fattas, så kan det bara beskrivas. Sorgligt men sant. Afraid to tell. Men hjärtat måste man följa.

Till varje pris?