Dreams, really do come true.
Det här med att få en strålande och slående karriär inom följande områden av mitt hjärtas längtans vråer. Modejournalist, ständigt på resande fot, med Vogueblocket i hand och modeluften i lungorna, hög på couture och samlad av ready to wear kollektioner. Jag talar ej nån skruttig modebilaga till aftonbladet, jag talar respekterad journalist i ämnet Kultur med underrubrik Mode. Nån som kan franska och engelska på skriftlig och muntlig nivå, så väl att man lätt blir förväxlad med någon som härstammar från något av diverse länder. Oh yes, make that me in a couple of years. Please.
Mitt levebröd, alltså nu talar jag mitt födointag inte pengamässigt leverne. Billig quorn (som ser ut som köttfärs men smakar quorn om man ej visualiserar köttfärs framför sig, jag hatar köttfärs), pulver kaffe (funkar men smakar ej som kaffe ska, vad kan man begära i dessa tider dock, jag är väl inte bortskämd) och så hårdbrödmackorna, de vinner alltid. Men har ni hört talas om nåfon som enbart levt sitt liv på hårdmackor. Kanske blir jag den första, hamnar i guiness rekordbok och vinner pengar. Eller inte. Kanske fortsätter jag äta quorn som typ är köttfärs och dricka frystorkat kaffe till tonerna av ett country-blues-folk-pop-inspirerat band som snart slår igenom, stort. Större än någon av oss kunnat vänta oss.
Modedesigner, med sömmar sydda för hand, åtskilliga timmar av dygnet ägnade åt kärleken i det kreativa skapandet. Inspirationen är födan och kreativiteten är det levande, slutprodukten är mest ångest, för man vet hur mycket kärlek, svett och respekt man lagt ner i sitt projekt, det är sånt ingen kan se, hur fint ett plagg än är, så finns det i dagens samhälle även maskiner som gör allt, eller femton underbetalda människor i ett u-land. Det är därför rätt svårt att se, om någon faktiskt gjort det själv eller spelar i det spel som de flesta andra redan "vinner" i.
Ibland skriver jag för invecklat och djupt har jag fått viskat och sagt högt till mig, det gör inte särskilt ont att höra. Hellre skriver jag djupt och oåtkomligt än en artikel byggd på falska källor och dåligt ordförråd, hm vilken tidining pratar jag om måntro, den tidning jag föraktar mest av dem alla. Aftonbladet.
Mitt levebröd, alltså nu talar jag mitt födointag inte pengamässigt leverne. Billig quorn (som ser ut som köttfärs men smakar quorn om man ej visualiserar köttfärs framför sig, jag hatar köttfärs), pulver kaffe (funkar men smakar ej som kaffe ska, vad kan man begära i dessa tider dock, jag är väl inte bortskämd) och så hårdbrödmackorna, de vinner alltid. Men har ni hört talas om nåfon som enbart levt sitt liv på hårdmackor. Kanske blir jag den första, hamnar i guiness rekordbok och vinner pengar. Eller inte. Kanske fortsätter jag äta quorn som typ är köttfärs och dricka frystorkat kaffe till tonerna av ett country-blues-folk-pop-inspirerat band som snart slår igenom, stort. Större än någon av oss kunnat vänta oss.
Modedesigner, med sömmar sydda för hand, åtskilliga timmar av dygnet ägnade åt kärleken i det kreativa skapandet. Inspirationen är födan och kreativiteten är det levande, slutprodukten är mest ångest, för man vet hur mycket kärlek, svett och respekt man lagt ner i sitt projekt, det är sånt ingen kan se, hur fint ett plagg än är, så finns det i dagens samhälle även maskiner som gör allt, eller femton underbetalda människor i ett u-land. Det är därför rätt svårt att se, om någon faktiskt gjort det själv eller spelar i det spel som de flesta andra redan "vinner" i.
Ibland skriver jag för invecklat och djupt har jag fått viskat och sagt högt till mig, det gör inte särskilt ont att höra. Hellre skriver jag djupt och oåtkomligt än en artikel byggd på falska källor och dåligt ordförråd, hm vilken tidining pratar jag om måntro, den tidning jag föraktar mest av dem alla. Aftonbladet.
Kommentarer
Trackback
