franparistillarvidsjaur

Det liksom svider i min halsgång och ner mot bröstkorgen, ännu en gån attackerad, men jag vägrar ge hän åt bakterier och virus. Benen i kors på sängen och än en dag i den stickade tröjan, som sagt jag bygger mig ett litet bo inuti den. Mira kommer strax och då ska jag krama henne, länge, länge. Jag saknar henne så. På stan idag med kärleksparet, lunch på Rost och blåbärvanilj glass i parken. Första denna sommar, som tydligen är slut nu, hade de sagt på tv. Det vägrar jag tro på, när jag flyttat är den dock över. Det heter förresten åkerbär för att de små utsökta bären växer intill åkrar, vilken sensation!